Monday, February 5, 2007

Cooperation

Om den vanliga tv-polisen är en fascistiskt anstruken outsider som för länge sedan insett att reglementet är något som bara skyddar skurkarna, så är Agent Cooper motsatsen. Han tror på uppförandekoden som civilisationens garant. Men han är inte heller en dammig och fyrkantig paragrafryttare, utan är öppen för att hämta kraft och inspiration i valda delar av en new age:ig buddhism. Och vi som annars brukar hata new age, vi förstår att det hjälper honom att vara den vi älskar.

Nysläppta Twin Peaks-episoder på dvd, och jag tänker på hur svårt det är att arbeta tillsammans. Hur många arbetsplatser förgiftas inte av skvaller, skitsnack och karriäristiska manipulationer? Hur sällsynt är det inte med en genomgripande respekt mellan arbetstagarna på olika löne- och statusnivåer? Det är inte svårt att tänka sig de konflikter som skulle kunna uppstå på den lilla polisstationen i träpanel när Cooper skickas dit från storstaden för att ta över befälet. Men genom en perfekt kombination av formell professionalism och privat älskvärdhet och omtanke så skapas en känsla av samarbete och gemenskap som jag avundas och nog aldrig riktigt har upplevt på en arbetsplats. Känslans yttersta manifestation är när två poliser i svåra stunder erkänner vikten av den andres existens och behov genom att tystna och sedan helt kort uttala partnerns smeknamn. De tittar agenten i ögonen, och säger: Coop. Samarbete är både möjligt och nödvändigt, och det finns något djupt politiskt i de ögonblicken.

6 comments:

Jacob said...

Jag vill på inget vis förringa din analys, men du tror inte att flottyrringarna har något att göra med sammanhållningen?

Jonas said...

haha, det är inte alltid de är omgivna av söta munkar, det är ju ond bråd död också! dessutom tror jag snarare att de är en konsekvens än en orsak. på bromma var det hemsk stämning, och vi fick bara lite äckligt bröd en gång i veckan. på institutet får man gratis äpplen sedan några månaders företagsmentalitet (notera biblisk referens). men tilltugget tillhör liksom överbyggnaden, som bestäms av arbetets organisering, eh.

Jacob said...

Vid en i ditt tycke optimal organisering av arbetet, vilket tilltugg skulle då så att säga smaksätta den onda bråda döden?

Jonas said...

kaffe latte?

Jacob said...

Latteliberal!

Anonymous said...

min bästa dag på posten var på kanelbullens dag. en halvt andlig gemenskap spred sig över fikarummet när kartongen med kanelbullarna öppnades. jag kan tippa på att det var ungefär samma känsla som lärjungarna kände under jesu sista måltid. kanelbulle=kött, te=blod.

vi syns ikväll på cinemateket.