5 x Jean III
Även om det är Marseille som jag rörs av så är det något speciellt med Nice också. 1998 rökte jag min första cigarett där. Marlboro Lights, inte Gauloises Blondes. Jag visste inte att man ska ha cigaretten i munnen när man tänder den. Jag fick en enorm nicokick och den utslagna mannen på bänken intill började säga något som min skrämda skolfranska räckte inte till för att förstå. Sedan gick vi ner till stranden. Det är vulgärt såklart, men inte bara. Medelhavet kan aldrig riktigt begränsas till eskapismens eller ignoransens symbol.
Jag antar att det inte är en slump att approprieringen av tradlyx som segling och hästpolo i svensk popkultur de senaste åren har överensstämt med den allmänpolitiska livspusselhögerns maktstegring. Det finns väl oftast en tanke bakom förklädnaderna, men ingen här har kombinerat denna tidsfördrivets vita lätthet med dekonstruktionens krossande näve lika snyggt som Jean Vigo i debuten À propos de Nice. Han filmar den semestrande överklassens segelbåtar, badhytter och tennispullovers utan att väja för varken omedelbar skönhet eller ihålighet och äckel. Anarkisten Vigo älskade havet, men hatade societetsvimlet. Förakt, blandat med fascination. Vi ser en skiss av ett karnevaliskt klassamhälle där byggnader och folkmassor är i rörelse, samtidigt som de rika sitter stilla i sina solstolar och låter strålarna långsamt bränna sönder huden. Han ville kalla det cinéma social.
Filmens första, befriande aggressiva kortmanus:
A. Nice är en stad som lever på hasardspel.
B. Allt i Nice är riktat till utlänningar.
1. De stora hotellen etc., etc.;
2. utlänningarna anländer;
3. roulette;
4. de som tjänar sitt uppehälle på det.
C. De infödda är i själva verket inte mer intressanta än utlänningarna.
D. För övrigt, allt i Nice är tillägnat döden.
4 comments:
Hur väntad reaktionen mot de gångna årens överklassromantik, med allt vad den inneburit av Brideshead Revisited och seglingsestetik, än har varit så känns den inte mindre angelägen.
Fortsätt skriva; mer och oftare! Du hör till de mest läsvärda!
Nä visst, kanske folk till slut tröttnade när de insåg att de faktiskt hade röstat fram Borelius och R&R på riktigt. Varför ska man vara bättre överklass än överklassen när de ändå bara bryr sig om Da Buzz, liksom?
Tack! Blir peppad att skriva när du skriver så såklart.
Laddade precis ner samlingsskivan Vida burguesa. Hur hittar jag tillbaka till den rätta vägen? Jag har inte öppnat min Marxbok på ett halvår.
Förresten tror jag att du skulle gilla skivan mer än jag. Dekadent plastbossa från den västra sidan av den europeiska unionen. Du kan ju alla språken.
jens: Haha, det låter underbart ändå. Skulle ljuga om jag sa att det inte var flitigt lyssnande på "Dans l'eau de Nice" som föranledde det här inlägget. Vet inte om det handlar så mycker om den rätta vägen egentligen, för mig i alla fall, kanske mer om att den rent felaktiga vägen i alla fall känns dålig.
Post a Comment