Lost and found

I en av de mest komplexa Mélièsfilmerna, Photographie électrique à distance, som förebådar datorns visuella miljö med skiljda fönster som interagerar med varandra, fångar en magiker besökarnas själar genom att använda en maskin som projicerar upp den undersöktas inre egenskaper i närbild på en stor skärm. Besökaren blir rasande då hans inre visar sig ha en apas gestalt, och slår sönder maskinen. Filmteknologins ankomst ackompanjerades ju, precis som telegrafens och fotografiets, av märkliga historier och spiritistiska praktiker om hur tekniken kunde fånga det som låg bortom ögats potential: vandrande gengångare, den sanna själen, framtiden. Ofta genom luriga dubbelexponeringar och märkliga ljusinsläpp i lycksökande spiritisters mörkrum, men även filmteoretikern Béla Balázs såg filmens närbild som själens möjliga avtäckare, och kallar den ”ett stumt vittnesbörd om det väsentliga och betydelsefulla, med vilken det gestaltade livet samtidigt utrönas”.

I den länge försvunna, men i ett franskt arkiv nyss återfunna filmen Madame de Thèbes, regisserad av Mauritz Stiller, finns en scen som påminner om Mélièsfilmens teknologiska sökande efter sanningen. Spåkvinnan Madame de Thèbes är anlitad för att avslöja det stundade valets utgång: en av de politiska kandidaterna vill bli spådd. Sierskan använder då en märklig maskin som först scannar av besökarens handflata, sedan trådlöst projicerar upp den på en skärm, och slutligen skrivs handflateavtrycket ut på ett papper med spådomen skriven i elegant skrivstil: "Du kommer nå stor politisk framgång!". Förutom att scenen är fantastisk på grund av den uppförstorade handflatans slående visualitet, så är det intressant hur enkelt nya teknologier kunde associeras med en romsk siartradition som i mycket hämtar sin auktoritet från uråldrig kunskap och gamla knep. Skulle en sierska kunna använda GPS eller DNA-test idag, och ännu betraktas som sierska?

Men som jag älskar dessa maskiner, uttänkta som koncept långt innan den tekniska utvecklingen tillåter deras produktion. Ibland ger historien filmens sierskor rätt: månraketen, televisionen, övervakningssystemen och den diskuterade filmens skärmförsedda Xerox är alla idag tekniska realiteter, som förutsågs i filmade fantasier. Men än idag väntar vi på den fantastiska klocka som tillåter oss, likt Ernest Bourbon 1914 och Adam Sandler 2006, att spola tiden framåt i fastforward och sedan ångra oss bittert. Snart!