Tanzen in der Disco

När Barbara Albert introducerade sin Falling på Cinemateket för några veckor sedan menade hon att hon inte såg några gemensamma drag hos de olika filmarna i den samtida österrikiska filmscenen. Men efter att ha sett några av de aktuella filmerna så går det i alla fall att urskilja ett återkommande motiv. I såväl Falling som i Lovely Rita, Hotel och Step on it förekommer liknande scener på diskotek. Stroboskopljus över nollställda ansikten och eurodisco långt från all hipsterrenässans. Alla är fulla i fula kläder och ingen verkar tycka om att dansa. Diskoteket framstår som en sorglig nödlösning för att möjliggöra sexuella relationer i ett samhälle med avståndet som första princip. Jag kan för lite om österrikiskt uteliv för att avgöra om dansgolvsskildringarna bara är ett sätt för filmarna att inkorporera lite proletär autenticitet i sina filmer, eller om den här diskotekskulturens ritualiserade alienation faktiskt är så dominerande i Österrike som den framstår som för biobesökaren. I vilket fall som helst är det deprimerande, och eftersom jag vill dansa bekymmerslöst i helgen vänder jag blicken mot andra dansfilmer! Tryck på siffran så ser ni dansen.

1. Ljudfilmen fick sitt genombrott 1928, men den första ljudfilmen kom redan 1895. Dickson Experimental Sound Film är bara drygt tio sekunder lång, men så rörande ömsint att man gärna ser den några gånger i rad. En man spelar fiol framför en enorm tratt som är upphängd i taket. Strax intill dansar två män i vita skjortor och svarta västar en pardans. De håller varandra försiktigt men tätt om midjan och tassar runt på det begränsade utrymme som återstår innanför bildramen bredvid jättetratten. Trots att dansen är väldigt enkel verkar männen djupt koncentrerade. Den manliga pardansen på film döljs ofta under en tunn fernissa av våld, här är den omaskerad och väldigt fin.

2. Maya Deren älskade att dansa på fester. De flesta av hennes filmer är hårt koreograferade, och efter psykodramerna Meshes of the Afternoon och At Land började hon göra renodlade dansfilmer. A Study in Choreography for Camera visar någon form av scendans, men den utnyttjar filmens förmåga att begränsa och uppfinna på ett roligt och vackert sätt. Visst, det kanske är lite löjligt att kontinuitetsklippa från skogen till rummet, men när mannen dansar på pelargården och börjar snurra runt, runt, runt känns det liksom intensivt.

3. Det här har ni säkert sett förut, men de dansar så lojt och snyggt! När vi gjorde den här musikvideon åt TIAC ville vi att Anna skulle dansa sådär, men alla komplicerade rörelser var jättesvåra att få till. Sen gick solen ner och vi fick nöja oss med grundstegen.