Att födas 35 år efteråt

Om du vill glömma en förlorad kärlek? Bränn breven, byt frisyr. Om du vill glömma en tappad mobiltelefon? Köp en ny, finare. Om du vill glömma en bombmatta? Frakta bort stenarna, visst, men sedan? Blir inte varje byggnad blott ett monument över sin utplånade föregångare? Och tvärtom: om du vill minnas?
Den polska staden Koszalin förstördes nästan helt i andra världskrigets slutskede, under strider mellan tyska och sovjetiska trupper. Jag såg ett hyreshus omdefinierat som villa. Där det tidigare funnits ett kvarter ekade en trädgård. Träden hade visst hunnit bli ganska stora, men bara på framsidan av huset fanns det fönster och dörrar. De tre andra sidornas var kala, utan annat budskap än tomheten efter de försvunna grannbyggnaderna.
Jag var där för att hälsa på min syster. En kväll drack vi öl tillsammans med hennes vänner. Jag satt mittemot Wojtek, som hade långt mörkt hår och spelade i ett disco polo-band. När han förstod att jag tyckte om fotboll gav han mig tre klistermärken med Gwarda Koszalin-motiv. Jag var full, så jag tittade inte så noga på dem då, men återfann dem i fickan senare. Det första föreställde klubbmärket, det andra var ett jubileumsmärke med en gammal lagbild. Men det tredje. En skinheadhuligan med bombarjacka och basebollträ, med klubbfärgerna som bakgrund. Hur tänkte han? Varför gav han det till mig? Hur fungerar det kollektiva minnet?